BERTIL FALK 1933–2023

Journalisträven, författaren och den litteräre entusiasten samt dito popularisatorn Bertil Falk gick bort lördagen 14 oktober. Född 1933 och en legend redan under sin livstid, blev han 90 år. I den följande intervjun berättar Bertil om sina första steg som deckarförfattare. Intervjun gjordes av Rickard Berghorn sommaren 2022 för Kontrast Magasin. Den som vill veta mer om Bertil Falks osannolikt rika liv kan till exempel läsa Wikipedias artikel om honom.

Bertil Falk trodde att han blivit färdig med sina livsverk när Feroze, the Forgotten Gandhi publicerades i Indien 2016 och skapade stor uppståndelse i världens näst folkrikaste land. Bertil avslöjade den förtigna historien om Feroze Gandhi, en ledande demokratikämpe och make till Indira Gandhi, som dock försökte utplåna hans minne efter hans död. ”När jag i januari 2018 återkom till Sverige efter ett sista besök i Indien […] så gick luften ur mig. En känsla av ‘det är fullbordat’ genomströmmade mig”, sade han i Kontrast Magasins förra intervju, nr 1/2020.

Men Bertil hade mycket mer att bjuda på. Faktasin, hans stora historik i tre band över svensk science fiction, utgavs av Aleph Bokförlag 2020 och ledde till välförtjänt uppmärksamhet. Men det visade sig ändå vara ett intet i jämförelse med uppståndelsen kring Finnegans likvaka (2021), Bertils ”motsvariggörande” av James Joyces Finnegans Wake. Alla större tidningar i Sverige har skrivit om utgåvan, Babel i SVT tog upp boken som ett julklappstips, Norges public service-kanal NRK uppmärksammade den, Bertil har blivit intervjuad för en kommande dokumentär på SVT, och Svenska Dagbladet publicerade en understreckare om Finnegans likvaka. Inte dåligt för en bok som utgivaren (jag) betraktade som ett mycket osäkert experiment från ett förlag specialiserat på fantastik. Och inte dåligt för en nästan 90-årig gammal herre som påbörjade ”motsvariggörandet” under jullovet 1954–1955 på Sigtuna folkhögskola. Ungefär under samma tid som han debuterade som pulpförfattare med långnovellen eller kortromanen Den maskerade ligachefen (1954).

Bertil Falk i sin trädgård juni 2022 med Alibi-Magasinets utgåva av Den maskerade ligachefen och det inramade originalomslaget.

Jag träffade Bertil Falk hemma i hans bostad i Västra Alstad utanför Trelleborg, under ett veckoslut i början av sommaren 2022. Avsikten var att för framtiden ta hand om material han samlat på sig under livet: böcker, privata manuskript, tidskrifter, en del ljudinspelningar och aldrig sända dokumentärer. Materialet ligger nu i mitt förråd och ska sorteras, arkiveras och göras tillgängligt för forskare. Journalisten Clas Svahn hade varit där i samma uppdrag året innan.

Det blev åtskilligt med rotande i bokhyllor och papperstravar, den ena upptäckten mer historiskt eller kuriosamässigt intressant än den andra. Mängder av gamla science fiction-fanzines med opublicerade noveller av Dénis Lindbohm, Bertil Mårtensson och andra svenska författare. Tusentals fotostatkopior ur böcker och tidskrifter på aldrig återpublicerade noveller. Mycket av materialet var en spinoff-effekt av hans research bakom de tre banden Faktasin. Det visade sig vara en skattkammare för kommande volymer i Aleph Bokförlags serie Svenska sällsamheter.

Men ännu mer än så pratade och diskuterade vi: om science fiction, deckare, mytologi, skrivandet, vetenskap… Vi pratade om ”pulp fiction” eftersom jag skulle publicera hans debut, Den maskerade ligachefen, ursprungligen tryckt i Alibi-Magasinet nr 51/1954, en svensk motsvarighet till de amerikanska pulpmagasinen. Och intervjun som vi påbörjade per mail 21–27/3 2022, avslutades muntligen 18 juni.

Hur kom du i kontakt med redaktionen bakom Alibi-Magasinet, och hur gick det till när du blev publicerad? Blev texten mycket redigerad innan publicering?
– Jag läste Alibi-Magasinet och tänkte att jag skulle kunna skriva en story för magasinet. Så jag skrev romanen och skickade den till John Lorén, som gav ut magasinet. Redigering? Jag minns att han tyckte att slutet var för negativt och ändrades till att ”den maskerade ligachefen” skulle kunna bli fri efter avtjänat straff eller något i den stilen.

Vem var denne John Lorén?
– John Lorén [1902–1976] var navet i deckarutgivningen i Sverige på den tiden. Han var först redaktör för Detektivmagasinet hos Romanförlaget i Göteborg, men startade sedan Alibi-Magasinet i Stockholm hos AB Romantidning. Han klädde sig som en engelsman med plommonstop och allt. Jag gjorde sedan en intervju med honom som gick i Kvällsposten någon gång på 70-talet. Jag har kvar intervjun inspelad på kassett. Han dog i en bilolycka.

Vilka författare inspirerade dig mest när du skrev?
– Jag minns att jag fann idén med Latmasken som väldigt bra. Det var en serie berättelser i Alibi-Magasinet som skrevs av Rolf Berge, pseudonym för journalisten Lennart Forssberg (1913–1974). Latmasken var en brottsbekämpare som hade en tendens att somna när det gällde att vara klarvaken. En bra idé som författaren tyvärr inte utnyttjade till fullo. Fast jag vet inte om det påverkade mig. Jag gick igenom alla Latmasken-berättelser i DAST Magazine och det finns att läsa på nätet.
Men jo, Dorothy Sayers inspirerade mig. Jag ville att mina deckare skulle innehålla någon extra ingrediens än bara utredningen. Sayers lät läsarna bli bekanta med reklambranschen, kvinnliga utbildningsinstitut och klockringningens vetenskap och sådant. I Ligachefen gick jag in i detalj om amatörradio och ”rävjakt”. Rävjakt var ett populärt uttryck för pejljakt, där man försökte räkna fram vart man kunde hitta en främmande sändare.

Såvitt jag förstår var Den maskerade ligachefen din första större skönlitterära publicering. (Du fick som barn 1946 en science fiction-berättelse publicerad i Stockholms-Tidningen, ”Tripp i rymden”.) Hur upplevde du publiceringen?
– Det så klart att jag var stolt över publiceringen och så här 68 år senare finner jag att jag med en hårsmån lyckades bli del i en deckartradition, pulpen, med denna enda berättelse i Alibi-Magasinet. Pulputgivningen började redan dö ut. Jag är fortfarande nöjd med den insatsen.

Varför blev det inte fler bidrag till Alibi-Magasinet?
– Jag påbörjade en fortsättning, som aldrig blev klar. Den skulle utspela sig i konstvärlden. Jag var upptagen av intresse för Eliot, Pound, Joyce, e.e. cummings, Södergran etc. Litteratur på en annan nivå så att säga. Det var i samma veva som jag gick på folkhögskolan och började på Finnegan. Men också allt som intresserar en ungdom kom emellan, tjejer inte minst.

På väggarna i Bertils hus hänger minst ett dussin inramade framsidor till Alibi-Magasinet — och ja, det är originalteckningarna. Bertil fick dem till skänks när han gjorde sin intervju med John Lorén för Kvällspostens räkning. Bertil förklarar:

– Men det är ett mysterium vem som gjorde omslagen! Ingen vet. Och dumt nog tänkte jag inte på att fråga Lorén när vi träffades.

Bearbetad version av ”En maskerad ligachef
och den svenska pulpens sista vals”
i Kontrast Magasin nr 1–2/2022